6. sep, 2020

Min tro: del 1

Här kommer del ett i en serie texter om vad jag tidigare trott på och vad jag tror på nu. Tycker tro och spiritualitet är väldigt intressant och det är därför jag bestämt för att göra plats även åt detta här på min hemsida.

Jag är född i ett kristet hem och gick i söndagsskola och kyrkans barntimmar. Jag har alltid trott på en s.k Gud. Alltid trott på något högre, och sällan ifrågasatt en högre makts existens.

Men sen gick jag med i missionskyrkan i min stad och började tvivla på om jag följer rätt religion. Jag började läsa bibeln mer ingående, verkligen studera den helt och hållet. Och jag blev förfärad. Hur kan en bok om en god Gud rättfärdiga massmord av denne? Hur kan man kateogorisera kvinnor som ägodel till mannen i de tio budorden och hur kan man säga att Adam var skapad i Guds avbild och Eva var skapad till Adams avbild och därav en hjälpare till mannen? Det känns patrialikalt och ärligt talat som ett sätt för män att kontrollera världen och göra världen till sin fördel.

Kan jag stå bakom att Gud låter en man säljer sina döttrar till att bli våldtagna? Kan jag stå bakom en Gud som skickar folk till tortyr i efterlivet (helveteselden) om de inte tror på honom? Det låter som en ganska elak Gud. Och svaret är simpelt; nej jag kan inte stå bakom detta och jag vill inte stå bakom en så ojämställd och tyrannisk religion. Inte för att tala om vilken inverkan kristendomen haft på historien. Innan kristendomen tog över romerska riket var exempelvis homosexualitet inget som var tabu eller stigmatiserat. På vikingatiden då man trodde på helt andra gudar var de mer jämställt än vid jesu födelse, det fanns exempelvis kvinnliga krigare som blev precis lika viktiga i sitt arbete som männen.

Jag har inget emot individer som är kristna (eller har någon annan religion för den delen). Men när det kommer till grupper och organiserad religion och att hjärntvätta småbarn med annat än vetenskap eller att inte introducera dem till ALLA religioner för att de måste välja sina föräldrars religion... det tycker åtminstone JAG är fel. Jag kan helt enkelt inte längre stå bakom kristendomen och det känns fel inom mig att kalla sig kristen.

Dessutom tror jag inte längre Jesus är Guds son eller på arvssynden och att han dog på korset för allas synder. Även om jag personligen tror Jesus har existerat och säkert vart en fantastisk förebild.

Jag kan heller inte komma över hur kristendomen används för att rättfärdiga hat såsom homofobi, antifeminism, rasism, samt skuld och skam delas ut till höger och vänster.

Jag kan inte uttala mig så mycket om islam då jag inte kommer från den religionen, men även där ser jag ett maktmissbruk och att man ofta använder religionen för att rättfärdiga homofobi, rasism och antifeminism.

När jag gjorde min research kring religioner och andlighet så kom jag över två intressanta religioner som matchade mer med mitt tankesätt: Wicca och Buddhism. Båda är än idag religioner jag verkligen gillar, trots att jag bestämt mig för att Wicca är den religion jag kan identifiera mig mest med.

Jag har alltid trott på det högre och på universum, så det är därför jag inte ser mig som ateist utan har gjort den här researchen. Jag ville se om det fanns en religion som passade överrens med min tro och mina tankar. 

Wicca är en missförstådd religion och jag practiserar bara den rena naturreligionen. Jag tror inte på djävulen (det gör inte de flesta wiccaner!) alltså är vi inga djävulsdyrkare! Jag tror heller inte att användandet av svart magi är bra eller acceptabelt. Jag tror på Wiccas mest självklara regel: "Gör vad du vill, så länge du inte skadar någon!". Jag är således en "god" wiccan. Men det borde inte ens förklaras, för ALLA, exakt ALLA religioner kan göras onda. Kristendom, new age, buddghism, hinduism, islam etc, you name it! Alla religioner har dessutom ett mindre roligt förflutet, så jag skämms inte alls för att det finns wiccaner som utövar svart magi. Sålänge jag tar ansvar för mitt liv och är en god medmänniska så har jag inget att skämmas över. Det gäller såklart kristna med (jag har många kristna vänner och det är inget fel på dem!) men till skillnad från wicca så har kristendom en bok - bibeln - som rättfärdigar mycket ont. Det har i alla fall inte wicca. Så om en wiccan är elak, då ligger det på henne eller honom. Är en kristen elak kan den referera till en cherry picked bibelvers.

Det är där jag känner mig mer bekväm med wicca-reigionen. Den är mer inkluderande, harmonisk, skuldfri och fridsam.

I nästa del kommer jag skriva lite om det jag lärt mig om Wicca hittills. Samt varför jag identifierar mig med wicca istället för buddhism.