Blogg: utdrag ur mina projekt

6. sep, 2020

Ett utdrag ur kapitel 2 från berättelsen "Projekt Klon". Läs hela kapitlet och mer, här: tystatankarsomtalar.wordpress.com

- - -

Nath begrundar detta ett tag och sluter ögonen. Försöker bläddra igenom allt som hänt i hennes liv. Visst har hon känt sig annorlunda, men… inte magisk.

"Hur kan jag vara en magiker? Jag har aldrig fått något magiskt att hända"

"Jo du förstår… Du kan inte använda magi utan din trollstav. Och enligt vår lag inom magikervärlden så får man inte sin trollstav fören på sin artonde födelsedag. Det är därför du inte kan göra något magiskt. Men du förstår Nath, alla kan inte använda trollstavarna. Bara magiker kan använda dem. Och det är därför de ville skapa fler som du."
"Jag fattar inte… vad vill de ha oss till?"
"Maskiner som tar över världen. Ni är människor, men ni är speciella. Jag vill inte att du ska gå omkring och tro att du inte är en människa som jag och din pappa"

"Kan ni använda magi, du och pappa?"

"Nej. Jag ärvde aldrig den förmågan. Bara var tredje generation kan ärva den. Den innebär att din gammelfarmor var magiker."

 

Nath tycker att hennes mamma går för långt. Det är så många gånger hon ändrat historien om Nath och Monas liv nu. Varför hon känner sig annorlunda och varför de aldrig kan vara i kontakt med sjukvården eller myndigheter. Varför Nath inte ens vet när hon är född. Men något är annorlunda. Något känns annorlunda. Synthias ögon är vädjande.

 

"Varför bestämde du dig för att berätta detta nu?" undrar Nath till slut.

"För att vi måste bryta lagen och ge dig din trollstav tidigare."

"Vad menar du? Jag är bara sexton år?"

"Nej, du är inte sexton. Du är yngre. Så det är ännu allvarligare än det verkar. Men jag vet att något håller på att hända. Du måste få trollstaven tidigare så du kan försvara dig. Enligt magikerlag är det förbjudet att ge barn under arton sin trollstav. Men jag bryter lagen för dig."

"Vad händer? Mamma?"

Synthia väntar länge innan hon svarar.

"Har du inte sett den röda skåpbilen utanför och undrat vad tusan den gör här?"

10. aug, 2020

Litet utdrag ur första kapitlet av berättelsen "Projekt Klon".

 

Hon synade sig själv i spegeln och tyckte hon kände sig lite febrig. Konturerna av hennes kropp blev suddiga. Håret stod på ända.

"Vad tittar du på?"

Nath vände sig tvärt om och såg sin leende lillasyster i ögonen. Två systrar kunde inte vara mer olika. Nath hade midjelångt, korpsvart hår, olivfärgad hy, nötbruna ögon och trots sina mörka drag några busiga små fräknar på näsan. Mona, hennes syster, var ljus och lockigt rödhårig. Fräknar hade dock hon med. Så något hade dem gemensamt i alla fall!

"Vad tittar du på?", frågar Mona igen och tittar själv in i spegeln. 

"Inget, jag känner mig lite yr"

Nath rufsar om Mona i håret.

"Men oroa dig inte, jag är snart bra igen"

9. aug, 2020

Jag har utformat ett eventuellt bokomslag till "Mina sinnen ljuger inte". Boken är långt ifrån klar, men har jag ett bokomslag blir chansen större att arbetet blir gjort!

9. aug, 2020

Ljudet av tårar hördes inte. För sånt hörs inte. Men hade tårar kunnat ge ljud ifrån sig, så hade hela rummet dånat. Här satt hon och lyssnade på fiolmusik, på lägsta möjliga volym för att inte störa resten av huset. Hon studerade tavlorna framför sig. De hade hennes mamma målat. Det var allt som fanns kvar efter branden och ett av hörnen var fortfarande svart från lågorna. När brandmännen släkt elden, som ätit upp största delen av huset, kunde hon urskilja några saker som inte var svarta av kol. Tavlorna. Sam vill inte minnas.

 

Det var ljust och fint väder. Skolklockan ringer och Sam ser hur alla barn och ungdomar på skolgården springer in. Hon ser det stökiga gänget bredvid porten, de som alltid muckar gräl med alla. Hon hamnar då och då i slagsmål med Marre. Varför? För att Sam är den enda som inte accepterar skit från dem. Fast det är något visst med Marre och hennes långa ljusa, nästa vita, hår, hennes ljusgröna ögon som man kan drunkna i. Så farlig, så elak, men så tilldragande. Som en sagofigur.

 

“Är det inte lilla rödluvan som kommer?” tjuter någon ur Marres gäng just som Sam går förbi.

“Ja, jag är rödhårig, stör det dig? Kanske mitt röda hår bränner din stackars hud som eld eller?” snäser Sam och kom på att det lät jättetöntigt när hon sa det högt än när hon tänkte det i huvudet. Hon tänkte smidigt glida förbi de fyra personerna som hånler, men så subtilt blev inte rörelsen när Marre tar tag i hennes krage och griper hårt tag om Sams nacke.

 

“En dag kommer jag vinna över dig. Du bör inte vara så uppkäftig”

Marres gröna ögon borrar sig in i Sam, som trots smärtan i nacken blir lite pirrig av de där ögonen. Hon hånler tillbaka på gänget.

 

“Visst, in your dreams!” skrattar hon och går in genom huvudentrén.

“Jävla tomboy alltså”

 

Lektionerna går och på rasten sätter sig Sam i skuggan under ett träd och läser i mobilen för att verka upptagen. Hon känner en karatespark i ryggen och dunsar handlöst ner på marken.

När hon tittar upp ser hon Marre som kisar med ögonen mot henne.

 

“Jaså, du måste gå på bakifrån för att ha en chans…” morrar Sam och tittar ilsket på sin rival.

“Det här får du för att du jämt är så uppkäftig, det är jag som regerar på den här skolan!” skriker Marre och måttar ett slag mot Sam som väjer undan i sista stund. Den där kommentaren lät faktiskt också rätt töntig, tyckte Sam och ett flin bryter ut och Marre blir röd i ansiktet av irritation. Några fler slag, och några fler missar och när Marres ansikte är precis intill Sam så trycker sig Sam emot henne med all kraft och kysser henne.

“Vad fan sysslar du med din jävla hora?!”

“Hånglar med dig, vad ser det ut som? Om du inte kunde uppfatta det så borde din uppfattningsförmåga vara ganska tillplattad!” flinar Sam till en förvirrad Marre. De två tjejerna bara ser på varandra. Sams rival blev besegrad av en kyss.