Alla hjärtans dag är förjävlig. I alla fall om man är singel. Okej, jag är inte desperat, jag trivs rätt bra att vara singel. Men när man tänker närmare så är jag väldigt olycklig när det kommer till kärlek. Jag har bara dåliga minnen. Jag är bi. Och det gillar jag inte. Har svårt att acceptera det. Första gången blev jag kär i min bästa vän. Jobbigt eftersom hon bara gillar killar. Nu har jag ingen nära vän. Det blev så konstigt när hon fick veta.
 

Sedan var den en weird kille som "låtsades" vara kär i mig när vi var små. Sedan blev han en av mobbarna. 
 

Jag har alltid fått veta att jag är ful.
 

Och syrran har kille. Hon är söt.
 

Och nu ska jag skita i att klaga. Skita i hela denna dagen.

Hej då.

Nu har jag precis kommit hem från en fest med mina släktingar och lite vänner från Indien. En riktig blattefest! Haha, vi får säga blatte, för det är inget skällsord när VI säger det, haha. Och du kan ju tänka dig hur knasigt det blir när blattar har fest? Mer än hälften kände jag dock inte. Mammas kusin Brian (eller hur det stavas) var här från Indien, så han kan inte svenska. En kille i 15-års-ålden började prata med syrran. Han tyckte nog att hon var söt, haha. Och så spelade de på hans iPad. Aja, det var god mat, tårta och trevligt folk! Här kommer en bilbomb!























/Tricia

7/2-12 Kära dagbok

Idag var jag med min kontaktperson på överby och när vi gick in på Akademibokhandeln såg jag mitt livs (?) syn (!) nämligen en anteckningsbok som såg ut som en riktigt gammal typ Harry-Potter-Försvar-mot-svartkonst-bok! Eller nu överdrev jag lite men cool var den. Och jag älskar gamaldags saker. Har jag sagt det? Jag har fuuuuullt med gamla grejer i mitt rum.. typ gamla sockar? Nä, nu driver jag med er, haha. Nej, men seriöst. Jag älskar gamla saker.

 

Här kommer en bild på mitt fynd. 179 riksdaler blev det. Lite dyrt, men äsch.



/Tricia

Idag var en jättejobbig dag på DBT-terapin. För er som inte vet vad det betyder så betyder det Dialektisk beteende terapi, och används för olika typer av självskadebeteende och för folk med instabila känslor. 
 

Idag var det så jobbigt att jag började gråta. Det var på grupp-terapin. Vi var 8 stycken i gruppen idag, Min hörsel har blivit sämre sen jag började må dåligt, och jag började stortjuta för att jag inte hörde så bra när vi skulle göra en övning. Alla känslor kom på en gång. Det var jättejobbigt.
 

Som tur är så är gruppen väldigt trygg. Alla är snälla och förstående. De tröstade mig och sa att det var okej att gråta. Att jag var stark som kunde visa mina känslor. Två personer innan började också gråta över något. Det är känslosamt, men gruppen är jättebra och samansvetsad och alla stöttar varandra
 

Nu är det bättre
 

Ska snart gå och lägga mig.

/Tricia

[Detta skrev jag på www.skrivarkonst.wordpress.com]

Vad är ADHD? Är det enbart störande 10-åriga killar som slåss med linjaler i klassrummet? Hyperaktiva tonåringar som tänder eld på brevlådor? Är ADD bara en diagnos för tjejer? Nej. Jag är tjej – jag har ADHD. Jag vet att killarnas beteende inom denna diagnos gör att den dominerande egenskapen som syns utåt är just hyperaktivitet. Och att killar är mer hyperaktiva än tjejer vet vi också. Så hurdan är då jag? Jag är tjej, jag har ADHD och jag har H:et. Men jag är allt annat än osmart så som ADHD-människor kan framstå. Jag är smart, och jag har högt IQ. Och folk tror att jag skryter när jag säger det. Men egentligen har jag inget att bevisa. Eller har jag det? Hela den här bloggen är ju ett sätt att ”bevisa” att jag inte är som den ni tror att jag är – hyperaktiv, osmart och ologisk. Så egentligen har jag ju något att bevisa.
 

Men bloggen kan inte enbart ses som ett bevis. Jag informerar för att minska fördomarna mot denna underskattade diagnos. Ja, den är sjukt underskattad. ADHD är inte bara ett tillstånd, ett funktionhinder, det är faktiskt också en sjukdom. Varför skulle fysiska sjukdomar vara ”hemskare” än psykiska?
 

ADHD står för Attention Deficit Hyperachtivity Disorder. Vet dock ej om jag stavat det 100% korrekt. Men det är då inte min ADHD:s fel, det är för att jag inte brytt mig om att leta upp stavelsen på Wikipedia. Allt kan man inte skylla på ADHD.
 

ADHD är mer än 4 bokstäver. Det är krävande. Men blir helt slut efter att ha varit hyperaktiv, man får en känsla av misslyckande om man inte gör allt på ett sätt människor utan ADHD förväntar sig. ADHD är jobbig att leva med, och fördomar och skällsord för vardagen outhärdlig för en med denna diagnos. Det gör vardagen till en kamp att försöka bevisa motsatsen.
 

Och jag vet att jag inte är knäpp, korkad, impecill, störd och allt vad människor sagt till mig genom åren. Jag har ADHD och jag står för det.
 

Och denna bloggen är ett bevis på det. Inte många skulle våga göra en blogg om detta ämne. Inte många skulle stå för detta.
 

Men det gör jag.